Månadens forskarspaning: När ekonomin designifieras
I vår nya serie Månadens forskarspaning bjuder vi in forskare att dela perspektiv från sin forskning och rikta blicken framåt. Först ut är Karl Palmås, universitetslektor vid Chalmers, som beskriver hur ekonomin i allt högre grad präglas av idéer från designvärlden. I sin spaning utforskar han vad denna designifiering innebär, och hur den förändrar vårt sätt att tänka kring strategi, innovation och framtiden.
Ekonomin designifieras. I allt fler sammanhang ser vi hur organisationer finner användningsområden för idéer och arbetssätt som lånats från designvärlden. Denna tendens har tilltagit under det senaste decenniet, och gissningsvis fortsätter den att prägla de kommande åren.
Under de senaste åren har jag och Ulises Navarro Aguiar (HDK-Valand vid Göteborgs Universitet) undersökt denna designifiering, och funnit att den kan spåras på olika sätt.
För det första märks den i hur organisationer fäster värde vid designkompentens. Under senare år har konsultfirmor inom företagsrådgivning – exempelvis McKinsey & Co, Deloitte, EY, Boston Consulting Group, Capgemini, Accenture, och Wipro - förvärvat designagenturer som Veryday, Idean, Designit, Doberman, Fjord och Continuum.
Designkompentensens avtryck inom organisationer märks även i hur olika sektorer uppfunnit nya yrkesbeteckningar: Inom riskkapitalistföretag finns det numera ”design partners” som stödjer startups i tidiga faser, och inom investmentbanker finns det ”strategic design futurists” som arbetar med bankernas framsyn.
För det andra kan designifieringen även spåras i hur såväl forskare som praktiker tänker kring företagande. Somliga känner kanske till begreppet ”design thinking”, som slog igenom på allvar för ett tjugotal år sedan. Denna typ av designtänkande kom inte minst att påverka produktutveckling och innovationsarbete. Idag premieras snabba, iterativa, prototyp-baserande utvecklingsprocesser, där förståelsen av användares behov och beteenden är central. Detta är ett arv från designtänkandet.
På senare år har designifieringen också förändrat bilden av hur storföretag utformar sina strategier. Vissa förespråkare framhåller att företagsstrategi ytterst är en designprocess, där företag iterativt experimenterar sig fram för att skapa fungerande system för värdeskapande.
På samma sätt har designifieringen förändrat bilden av hur startups arbetar. Entreprenörskap handlar inte längre om att skapa en raffinerad affärsplan som skall implementeras: Idag förväntas entreprenören utföra prototyp-baserade experiment, som leder vederbörande fram i sökandet efter en fungerande affärsmodell.
Oavsett om vi talar om storföretag eller startups finns det en gemensam nämnare här: frågan om hur en osäker framtid ska hanteras. För femtio år sedan var planering den dominerande ansatsen inom företagsstyrning. Enligt planeringsperspektivet kunde osäkerhet minimeras genom försök att förutspå framtiden genom prediktiva modeller och projektioner.
Idag ser vi hur designperspektivet möjliggör en annan, mer spekulativ hållning inför osäkra framtider. Målet är inte längre att ”se” framtiden och därefter anpassa sig. Syftet med praktiker som prototypande, itererande, och experimenterande är istället att finna de osäkerheter som kan anammas och exploateras. På detta sätt kan framtiden – exempelvis i en viss bransch – formas.
Designifieringen medför alltså en förändrad föreställning av framtiden. Inom samhällsvetenskaperna har begreppet framtidsskapande (”future making”) blivit mycket populärt. Detta begrepp framhäver just hur professioner och medborgare aktivt skapar och formar framtider.
Detta märks inom organisationsforskning och företagsstyrning, och i synnerhet inom det specifika fältet framtidsstudier (”future studies”). I det senare kan man till och med tala om att begreppet framtidsskapande innebär en ny metaforik kring hur vi föreställer oss framtiden.
Traditionellt har framtidsstudier dominerats av begrepp som framsyn (”foresight”), vilka bygger på en visuell metafor. Målet är att ”se” framtiden, för att kunna anpassa sig. Framtidsskapande bygger istället på en metaforik som anspelar på design och hantverk. Även i detta avseende kan vi alltså tala om en designifiering. Föga förvånande är begreppet ”future making” lånat från – just det – designteori.
Denna designifiering av framtiden – med begrepp som framtidsskapande – förpliktigar. Inte minst i en tid av dystra framtidsutsikter. Kan vi aktivt forma våra framtider, via ett enkelt perspektivskifte? Det är värt ett försök.
Karl Palmås är forskare och lärare vid Avdelningen för teknik, vetenskap och samhälle, Chalmers tekniska högskola. I denna podcast medverkar han i ett samtal med andra forskare om designifieringens betydelse för samtiden!
