Ledare: Låt revolutionen börja!

Ledarskribent: Tobias Nordlund, Projektcoach Rotpartner

Jag arbetar med ledarskap och management i samhällsbyggnadsbranschen. De människor jag träffar om dagarna vill ”mer” och anledningen till att våra vägar möts är ofta en önskan att komma ur gamla nedkörda hjulspår.

Jag brinner för att utmana gamla sanningar, vända och vrida på frågeställningarna, se om vi kan göra något bättre imorgon än det vi gjorde igår. Jag, som så många andra, blev så inspirerad av Greta Thunberg och hennes tal i FN när hon pratade om att hon vill tro att alla vi som kan påverka är goda människor och att hon och många med henne drar gränsen för ökad miljöpåverkan här.

Men vad är det egentligen som gör denna 16-åriga flicka så kontroversiell? Är det för att vi känner oss påhoppade, att vi skäms för ett misslyckande, när vi egentligen borde se möjligheterna och våga ställa krav på varandra (i branschen)?

Jag skulle vilja leka med tanken: vad skulle det innebära om vi drog gränsen här och nu i vår bransch i Sverige? Finns det affärsmodeller och produktionsmetoder som stödjer att vi verkligen skulle klara av att dra gränsen? Jag är imponerad av Greta, för henne handlar det inte om kompromisser, för henne är det svart eller vitt. Vill vi ha en framtida planet att leva på… eller inte? Det handlar inte om att minska miljöpåverkan utan om att stoppa miljöpåverkan, kompromisslöst.

Ur ingenjörsteknisk synvinkel: genererar kommande metod och material en miljöpåverkan eller inte? Jag tycker det är en spännande tanke, skulle vi klara av det? Kan vi bygga helt med eldrivna hjälpmedel i 100 % klimatneutrala material? Vad skulle det innebära för oss? Minimal (ingen) transport av massor - sanering på plats? Ingen betong - Trästommar? Närproducerat? Att bara det som ska byggas in transporteras till byggarbetsplatsen.

Hur skulle en sådan byggarbetsplats se ut? Finns det beställare som skulle våga kravställa klimatneutralt byggande och finns det entreprenörer som hade svarat upp? Jag tror det, eller jag vill tro det.

Det som slår mig när jag tillåter mig att filosofera över det här, är att för Greta Thunberg är detta ingen fråga…

Låt revolutionen börja!