Samhällsbyggandet hotas av kompetenskris – nu krävs handling
Kompetensförsörjningen i samhällsbyggandet brister i båda ändar. Seniora experter lämnar arbetslivet, unga akademiker släpps inte in och bristen på hantverkare förvärras. Utan en ny strategi hotas hela sektorns förmåga att bygga framtidens samhälle.
Hela kedjan brister – från spetskompetens till hantverkare
Samhällsbyggnadssektorn står inför en dubbelt allvarlig kompetenskris. Vi talar ofta om bristen på hantverkare, men lika allvarlig är situationen för spetskompetensen. När erfarna experter lämnar arbetslivet samtidigt som yngre, välutbildade har svårt att ta sig in, försvagas hela kedjan. Vem ska då bygga framtidens samhälle?
Spetskompetensen tunnas ut
Inom projektledning, stadsplanering, konstruktion och miljöteknik bärs verksamheten idag ofta av seniora experter. De sitter på ovärderlig kunskap om processer, lagstiftning och teknik. Men en stor generation är på väg att gå i pension.
Samtidigt fastnar de yngre, välutbildade i ett system som inte släpper in dem. En central orsak är LOU:s kravställning. Upphandlingar styrs ofta av CV-krav, där lång erfarenhet väger tyngre än potential och kunskap. Det gör att unga akademiker inte får chansen, trots att de besitter aktuell kompetens. Fokus hamnar på individers meritlistor snarare än på teamens samlade leveransförmåga.
Här har företagen ett ansvar – att bygga kompetens och våga släppa in nya generationer, även om det kostar i handledning och tid. Men detta ansvar måste gå hand i hand med samhällets ansvar att skapa regelverk, utbildningssystem och upphandlingsformer som premierar långsiktig kompetensförsörjning snarare än kortsiktig prispress.
Prispressen slår mot lönerna
Ett annat problem är LOU:s prisfokus. När lägsta anbudspris blir det viktigaste kriteriet uppstår en ohållbar press nedåt i hela systemet. Seniora experter – med högre löner efter årtionden av erfarenhet – riskerar att bli ”för dyra” i upphandlingarna. Deras kunskap väljs bort för att hålla nere kostnader.
Samtidigt skickar prisjakten en signal till de yngre: det finns inget utrymme för rimlig löneutveckling. I praktiken innebär det att både seniorer och juniorer hamnar i kläm. Resultatet blir att vi tappar båda generationerna.
På sikt hotas även ingenjörsyrkets status. Om prispressen fortsätter finns en reell risk att ingenjör blir ett låglöneyrke – ett yrke där man förväntas leverera högkvalificerat arbete till villkor som inte motsvarar ansvar och utbildningsnivå. Då kommer ännu färre unga vilja utbilda sig, och kompetensbristen fördjupas ytterligare.
Hantverkarna uteblir – och säkerhetskraven ökar
Längst ut i kedjan finns hantverkarna. Gymnasieskolans bygg- och anläggningsprogram lockar för få elever, trots trygga jobb och goda framtidsutsikter. Statusen är låg, arbetsmiljön upplevs som tuff och yrkesutbildningar betraktas fortfarande som ett andrahandsval.
Tidigare har en del av bristen kunnat täckas upp genom arbetskraftsinvandring. Men nu växer kraven på säkerhetsklassning inom samhällsbyggandet. Mycket av det som byggs idag – allt från infrastruktur till offentliga fastigheter – kräver säkerhetsprövning av personal. Det gör att företagen inte längre kan förlita sig på utländsk arbetskraft på samma sätt. Bristen på inhemskt utbildade hantverkare blir därmed ännu mer akut.
Konsekvenserna för samhällsbyggandet
När de seniora kompetenserna inte värderas, de unga välutbildade har svårt att etablera sig och hantverkarna blir för få – samtidigt som säkerhetskrav minskar möjligheten till rekrytering från utlandet – då hotas hela sektorns förmåga att leverera. Vi riskerar att stå med planer, klimatmål och byggbehov, men utan människor som kan genomföra dem.
Vägar framåt – ett helhetsgrepp behövs
För att säkra kompetensförsörjningen krävs handling på flera fronter:
Reformera LOU. Upphandlingar måste premiera leveransförmåga, kvalitet och teamens kompetens – inte enbart CV och lägsta pris.
Sätt ett golv för kompetens. Prispress får aldrig väga tyngre än rimliga löner. Lång erfarenhet ska värderas, inte pressas bort.
Skapa broar mellan generationer. Ge unga välutbildade vägar in genom traineeprogram, mentorskap och fler juniora roller.
Säkra återväxten av hantverkare. Byggstatusen måste höjas genom bättre arbetsmiljö, tydliga karriärvägar och kampanjer som visar att dessa yrken är samhällsbärande.
Tänk långsiktigt på säkerheten. Om vi inte utbildar fler svenska hantverkare riskerar säkerhetskraven att stoppa samhällsviktiga projekt.
Slutord
Kompetensförsörjningen i samhällsbyggandet är en kedja – och just nu brister den i båda ändar. De erfarna anses för dyra, de unga stoppas av ett upphandlingssystem som premierar CV och lägsta pris, och hantverkarna blir för få. Med växande säkerhetskrav kan vi inte längre förlita oss på utländsk arbetskraft.
Om vi menar allvar med att bygga ett hållbart och tryggt samhälle måste vi ändra spelreglerna. Vi behöver värdera erfarenhet, släppa fram nästa generation och återge hantverksyrkena sin status. Annars stannar samhällsbyggandet – på riktigt.
Texten bygger på diskussioner från cmb:s fokusdag om kompetensförsörjning den 25 september 2025.
Talare under cmb fokus:
Ola Kjellman, VBK Konsulterande ingenjörer AB
Fredrik Olsson, Sweco
Mattias Emanuelsson, Peab
Carina Bohm, cmb
Stefan Tengblad, Göteborgs universitet
Elin Kebert, Byggföretagen
Kontakta mig gärna för vidare diskussion
