Vi pratar med människor vi inte känner och vi är intresserade av att lyssna på den vi inte känner. Just lyssnandet är ju en konst i sig, som ledare en av de absolut viktigaste egenskaperna om du frågar mig! Så vill du ha ett riktigt bra tips i 25-årspresent – öva dig på att lyssna, ställ aktiva frågor som inte utgår ifrån dig själv. Försök att hålla ett samtal där du inte bryter in med något eget utan bara blir den aktiva lyssnaren, tills det är dags och byta roller och bli den som intressant berättar eller delar med sig. Delar med sig av kunskap, klokskap och erfarenheter.
Det är ju detta som nätverkande handlar om, och det är en stor del av det som vi inom cmb gör! I dåliga tider blir det än viktigare att vara den nätverkande, aktiva och in-lyssnande ledaren, medledaren eller medarbetaren. Som man säger, det gäller att ha örat mot rälsen och veta när nästa tåg går, så att man kan hoppa på och inte blir kvar på perrongen. Uppmana dina medarbetare att nätverka smart och på så sätt bidra till att skapa affärer! Se till att den tiden och de möjligheterna finns, de som lyckas och vågar kommer garanterat att stå långt fram eller längst fram vid nästa uppgång.
Tiderna är minst sagt turbulenta, till och med skrämmande, tycker jag. Kommer på mig själv med att noga studera mina medresenärer när jag reser, märker också att andra gör det. Jag har blivit väldigt observant på utrymningsskyltar och jag funderar allvarligt av och till på hur jag ska överleva någon form av attack. Vid bjudningar som jag deltagit i på sistone handlar samtalsämnet av och till om hur väl vi har preppat oss för överlevnad och om otaliga konspirationsteorier.
Samtidigt undrar jag om det är hälsosamt att gå runt och vara misstänksam, lite rädd och mycket bekymrad. Jag tror det är direkt skadligt egentligen, men dras ändå med. Både i samtalen och i preppandet. Jag har kollat in var närmsta skyddsrum ligger, har förnödenheter för att överleva någon vecka eller kanske månad, tillgång till vatten och värme.
Har den sista tiden gjort flertal studiebesök och slås av att när man vandrar runt i nya byggnationer, eller byggnationer under uppförande så är det ändå yta vi tittar på och pratar om, i de flesta fall. Men under de två senaste besöken så pratade vår värd om utrymningsvägar, hur gas ska kunna ledas bort, hur vatten ska kunna ledas bort, hur väl konstruktionen står emot attack utifrån (bomber tänker jag) och hur väl man kan hantera eventuella nödsituationer för de som finns inuti byggnaden eller konstruktionen. Jag känner mig både trygg och inspirerad över all den kunskap som finns i samhällsbyggnadssektorn. Det får mig att må mycket bättre. Ett av alla besök vi på cmb gjort var till Västlänken och projektet Centralen. Det var så otroligt intressant både tekniskt men inte minst hur det kommer att bidra till regionförstoring. Som inpendlande till Göteborg ser jag fram emot de nya möjligheter som Västlänken kommer att utgöra. Sedan inser även jag att det finns många delar som ska falla på plats.
Det som däremot känns för stort för att greppa och som jag tror vi alla lite till mans inte helt har klart för oss hur vi ska hantera är klimatet. Jag har varit inne på det tidigare men kan ändå inte låta ämnet slinka förbi i denna ledare. Det är och kommer vara så otroligt viktigt hur vi som individer agerar framöver. Det kan inte nog poängteras hur viktiga våra val kommer att vara.
Med denna kanske något dystra krönika vill jag ändå påpeka vilket underbart liv det är, det vi lever, de flesta av oss. Ta hand om det och ta hand om varandra. Nu kör vi 25 år till – ska bli oerhört spännande att kika i backspegeln och se hur vi förvaltade de åren, för vi kan bättre, det är jag övertygad om! Vi lever helt klart i en ny verklighet. Men vi behöver för den delen inte acceptera den typen av verklighet, vi behöver stå upp för varandra och det vi tror på. Vara varma och medmänskliga. Återigen blir det viktigt att lyssna, se varandra och bry sig om!
/ Carina Bohm, vd cmb
