PBL och miljöbalken – ett moment 22 för exploatören?

Vid kommunernas planläggning av mark och vatten är det inte bara plan- och bygglagen (PBL) som styr, utan även delar av miljöbalken ska tillämpas. Det fungerar ofta bra, men i vissa situationer är PBL och miljöbalken svåra att jämka ihop.

Vad kan det få för konsekvenser och hur kan vi se till att miljöbalkens regler inte försvårar planprocessen eller blir ett hinder för genomförande när planen är på plats? Det kommer Anna Bryngelsson, advokat vid Mannheimer Swartling Advokatbyrå och specialiserad på miljörätt och fastighetsrätt att berätta om på CMB:s frukostseminarium i mars.

– Jag kommer att prata om den utveckling som skett i mötet mellan PBL och miljöbalken under senare år och resonera kring vilka utmaningar som kan vänta när ett effektivt miljöskydd ska kombineras med trygghet för exploatörer och finansiärer, säger Anna Bryngelsson.

Efter föredraget ger Sven Boberg, chefsjurist vid Stadsbyggnadskontoret i Göteborg, oss sina reflektioner utifrån ett kommunalt planeringsperspektiv.

Bakgrund
På senare år har flera domstolsavgöranden illustrerat och förändrat förhållandet mellan PBL och miljöbalken. Vissa miljörättsliga regler måste uppfyllas redan när planen antas, medan andra frågor kan skjutas på framtiden. Det gäller t.ex. olika tillstånd eller dispenser. Som rättspraxis har utvecklats krävs det dock att man redan i planskedet kan visa att det finns förutsättningar att få dessa tillstånd. Det kan vara svårt eftersom det då ofta är osäkert exakt hur och i vilken takt planen ska genomföras. Miljöbalken är, till skillnad från PBL, inte anpassad efter prövningar i ett så tidigt skede av ett projekt.

I takt med att samhällets miljökrav blir allt tuffare – både i sak och i vad som krävs för underlag och resurser i en tillståndsprocess – ökar också risken med att vänta med att söka alla nödvändiga tillstånd. Till dess alla tillstånd är på plats kvarstår osäkerheten i frågan om planen faktiskt kan genomföras.