Ledare: Är vi tillräckligt kommunikativa i vårt ledarskap?
Eufori, lättnad, oro och bestörtning sammanfattar några av de känslor som präglat vår organisation i inledningen av året. När pandemins restriktioner släppt taget om oss, vi kunde glädjas över svenska medaljer i OS och såg fram emot en härlig vår, då inleds en invasion och ett krig i vårt närområde. På nytt ställer vi om och tänker i helt nya banor och med nya glasögon. Vi gör det tillsammans och med ett nytt och kommunikativt ledarskap, något inte minst Ukrainas president visar prov på. Här på hemmaplan och inom samhällsbyggnadssektorn lyfts det kommunikativa ledarskapet i nya tankar kring byggnation och det byggda rummet, och frågan om hur sårbart eller robust vårt samhälle egentligen är finns där omkring oss dagligen.
Pandemin har under de senaste åren grävt sig in under vårt skinn och skapat helt nya tankar och värderingar hos många av oss. När man som vi arbetar med ledarskap och management inom samhällsbyggnad landar vi både i det lilla och i det stora. Vilket ledarskap kommer att behövas framåt – ett ledarskap som troligen kommer att ha medarbetare på många olika platser, hemma, på kontoret och ute i projekt? Vi behöver också ställa oss frågan vilken förmåga till självledarskap man som medarbetare behöver ha för att kunna bidra till företagets, våra kollegors och våra arbetsuppgifters utveckling och effektivitet framåt. En del svar på dessa frågor kan våra deltagare under Ledarskapsdagen den 7 april få – en dag där forskare och inspiratörer vrider och vänder på begreppet självledarskap. Ledarskapsdagen arrangeras i fyra olika städer under en och samma dag: Göteborg, Umeå, Malmö och Stockholm – pandemin och den följande snabba digitaliseringen har öppnat för många spännande möjligheter som vi naturligtvis vill vara en del av!
Som inbiten idrottsfantast så kan jag inte annat än förundras och glädjas över ett väl genomfört OS av våra svenska atleter. Ett imponerande självledarskap och det under enorm press. Bugar och bockar och tackar för detta, om än med lite smolk i bägaren i form av geografisk placering av spelen ur ett rent mänskligt perspektiv. En fråga som behöver lyftas och dryftas många gånger till men som jag inte kommer att lägga någon vikt vid här.
Digitaliseringen nämnde jag i en tidigare ledare – jag nämnde det som nästa stora framsteg för oss som människor och att den ger oanade möjligheter. Nu är jag inte så säker längre. Osäkerheten bygger på att det kommit ett krig, ett märkligt, obehagligt nära krig (alla krig är obehagliga, skrämmande och förskräckliga). Ett krig som gjort att jag funderar mycket på vår sårbarhet. Skyddsrumsdiskussionen är högst aktuell i vår sektor men jag funderar också mycket på alla ”smarta hus”. Tekniken är så känslig och vårt hela samhälle bygger på en ganska stor elförsörjning och ett tekniskt avancerat samhälle (i alla fall ur mitt perspektiv). Vi behöver även tänka på alternativen, de enkla och mer oberoende alternativen när det gäller värme, vatten och kommunikationer. Har själv inga svar på dessa funderingar, hur håller man brevduvor till exempel??? Våra kunskapsgrupper och våra föreläsningar ger många svar om framtiden (dock inte om brevduvor, i alla fall inte ännu). Kunskapsgrupperna kräver engagemang men ger i gengäld starka nätverk och ny kunskap, att delta under våra frukost- och lunchseminarier är enklare och ger en otrolig möjlighet till löpande kompetensutveckling.
I höst går en del av stiftelsens verksamhet, CMB, in i en ny fas. Vi kommer att lansera en ny grafisk profil och ett nytt sätt att kommunicera. Kommunikation är, för oss som människor, en otroligt viktig del av att vara just människa. Vad vi vill förmedla, vad vi står för och vad vi tror på. CMB, men även jag, tror på ett framtida blomstrande samhälle där vi bidrar med att kultivera kunskap, nätverk och utveckling. Där vi är en dynamisk prakademi. Prakademi = Praktik+Akademi.
Glad påsk!
// Carina Bohm, vd och verksamhetsledare CMB
