Modernt ledarskap i en omodern bransch?

Publicerad den 9 oktober 2020

Ledarskribent: Martin Löwstedt, Chalmers

Ledarskap anses på bred front vara ett centralt konkurrensmedel för alla typer av organisationer och branscher. I takt med att professionellt arbete blir alltmer komplext och kunskapsbaserat blir det också viktigare att hitta former för att samla, engagera och inspirera sina medarbetare i strävan mot goda prestationer och framgångsrikt förändringsarbete.

I mitt jobb som forskare med inriktning mot byggbranschen har jag under flera år ägnat mig åt att studera hur allehanda chefer i de stora byggföretagen ser på ledarskap och hur detta översätts till det dagliga arbetet. Mitt samlade intryck är att det finns en utbredd samsyn kring vikten av ett personbaserat och i många avseenden ”modernt” ledarskap – i alla fall om vi tittar på vad ledarskapsforskningen har att säga om saken. Det jag talar om är huvudprinciper som bygger på ”lyhördhet”, ”anpassningsbarhet”, ”engagemang”, ”människan i fokus”, och kanske främst av allt att ge underställda medarbetare ”frihet under ansvar” (och förvänta sig detsamma från sina egna chefer).

Till alla dem som har för vana att beskylla byggbranschen för att vara ”omodern” går det alltså enligt min mening att svara att den genomgående synen på ledarskap inte är omodern utan tvärtom!

Jag uppfattar dock inte detta som ett resultat av en blixtsnabb omställning till vad diverse rön, studier, kurser och dyra ledarskapscoacher har att säga om ämnet, utan snarare som principer som funnits i dessa organisationer under en längre tid. Det verkar exempelvis finnas en koppling mellan den nämnda ledarskapsfilosofin och de affärsprinciper som består av att hantera stora och komplexa projekt via ett lokalt och lösningsfokuserat entreprenörskap.

Vad anledningen än är så torde ju många av dessa personbaserade principer komma väl till pass för många av de största utmaningarna som branschen står inför. Att vara ”lyhörd” och ”anpassa sig till varje individ” borde exempelvis kunna gynna den omställningen som handlar om att öka mångfalden. Att ”ge frihet under ansvar” borde kunna gynna kreativiteten och innovationsförmågan. Och att skapa ”engagemang” – ja, det borde vara bra för det mesta.

Med det sagt finns det andra typer av utmaningar där det kan tänkas behövas ett annat typ av ledarskap, eller till och med något helt annat än ledarskap. Jag tänker exempelvis på den enorma utmaningen (eller ska vi säga möjligheten) som handlar om att effektivisera byggprocessen. Många delar i den omställningen torde kräva andra typer av principer än de som bygger på frihet under ansvar.

Jag ser CMB:s agenda kring ledarskap som otroligt viktig för branschens utveckling. Via detta gränsöverskridande forum ges vi möjligheten att tillsammans bättre förstå ledarskapets specifika betydelse för alla de utmaningar som vi står inför. Men på samma sätt som många verkar ha förstått vikten av ett situationsanpassat ledarskap (rätt typ av ledarskap för rätt situation) så är min mening att varje effektfull ledarskapsagenda också är lyhörd för ledarskapets begränsningar.

Nu är det nedräkning till CMB:s Ledarskapsvecka 2020. Ett lika tidsenligt som viktigt event. Men då hoppas jag även att alla ni som främst ser er som exempelvis ”tydliga chefer”, ”analytiska strateger”, ”nördiga specialister”, ”framsynta innovatörer”, ”produktiva organisatörer”, ”händiga tekniker” och ”effektiva byråkrater” också ser till att ta lite plats bland alla ”moderna ledare”.

Då finns det förutsättningar för ett mycket rikt samtal – väl anpassat för branschens situation och framtid. Vi ses!

Martin Löwstedt
Docent, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers