Vem tar helhetsansvaret för stadsutvecklingen?

Vilket ledarskapsperspektiv krävs för hållbar utveckling av staden –  ska det vara top-down eller kanske down-up? Har stadens dialogambition rentav havererat?

– Dagens stadsutveckling och dess utmaningar kräver mer än samverkan, den kräver armkrok!, menar Martin Öberg, universitetsadjunkt vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Under CMB:s Bygglunch i mars problematiserade han kring begreppet samverkan, och hur det bland annat påverkar ledningsansvaret när staden utvecklas och byggs ut. Martin har i över trettio år arbetat med utbildning, forskning och utveckling  inom företagsekonomi med inriktning på bland annat marknadsföring, förändringsprocesser, logistik och detaljhandel. Han har även arbetat som konsult inom detaljhandels- och logistikområdet, lett utvecklingsprojekt av stadskärnor, samt ansvarat för framtagande av handelsutredningar och strategisk utveckling av kommunala strukturer för handel och besöksnäring.

– Frågeställningen idag borde vara ”vill vi ha en stadskärna som också är en mötesplats?”, snarare än att fokus läggs på ”hur ska vi rädda stadskärnan”, säger Martin Öberg.

Planera utifrån ett handlarperspektiv

Varför misslyckas vi då fortfarande med att skapa levande stadskärnor, trots att vi är ganska på det klara med vad som krävs för att det ska bli bra? Martin Öberg beskriver tre aktörsgrupper som måste fungera tillsammans för att skapa en attraktiv stadskärna: platsen, kommunen och marknaden. I översiktsplanen bör det också finnas en tydlig koppling till den handelsregion i vilken platsen ingår, som alltså inte begränsas av kommungränser.

– Livet mellan husen har vi pratat om länge, men den viktigaste biten är livet i husen. Det är det som skapar stadsliv, och vi måste både ledningsmässigt och projektmässigt tänka oss ner på den nivån. Numera är staden inte främst en plats där man handlar, utan mer ett ställe där man ser och syns – att ha tillgång till pubar, restauranger och andra sociala mötesplatser och upplevelsemiljöer är en viktig aspekt idag, säger Martin Öberg.

Han menar att det går att förvandla en omodern stadskärna till en mer levande och dynamisk mötesplats, men att det måste ske planerat och måste få ta tid. Som goda exempel nämner han Jönköping, Örebro, Malmö och Borås.

– Om samverkan ska vara ett ord med innehåll, så måste man definiera ägandet av problem och dess lösningar, kommunernas och butikernas olika tidsperspektiv, och inte minst – vem ska betala notan? Detta kräver inte bara samverkan, det kräver armkrok, och de som planerar stadsutvecklingen måste lära sig att tänka mer utifrån ett handlarperspektiv. Borås är ett riktigt gott exempel på en stad som utvecklat en attraktiv arbetsprocess för att utveckla sin stadskärna, avslutar Martin Öberg.

Martin Öbergs presentation från bygglunchen

För inspiration, om stadsutveckling i Borås: http://drommenomboras.se