Publicerad den 21 januari 2016

Varför är Norge dubbelt så bra som Sverige på bostadsbyggande?

Att jämföra sig med någon som är bättre genom benchmarking är ett bra sätt att synliggöra egna brister. I Norge produceras årligen dubbelt så många bostäder per invånare som i Sverige. Hur kan dessa skillnader förklaras?

– Inom politik och samhällsbyggnad jämför man sig alldeles för lite. På en hyggligt bra fungerande bostadsmarknad matchar utbudet efterfrågan. Lågt bostadsbyggande vid hög efterfrågan indikerar att existerande regelsystemet har en negativ påverkan. Inom det här projektet har vi varit ute efter att hitta olikheterna, och lyft fram det som vi tyckt verkat konstigt och undersökt detta närmare, säger Anders Hagson, konstnärlig professor i Stadsbyggnad vid Chalmers Arkitektur och medlem i CMB:s stads- och regionutvecklingsutskott.

Under CMB:s frukostmöte den 8 januari presenterade han inför fullsatt lokal sin och kollegorna Dag Tvildes och August Røsnes forskningsprojekt där man försökt förklara  hur skillnader mellan det norska och det svenska systemet kan få sådana konsekvenser för bostadsbyggandet.

De fyra områden som som varit i fokus i projektet är:

  • Efterfrågan/utbud
  • Plansystem
  • Planprocess
  • Markåtkomst

Något förenklat var självägande i form av kooperativa bostadsrättsföreningar och ”Egna hem” en dominerande bostadspolitisk linje i både Norge och Sverige under 1900-talets första årtionden. Motivet var att hyresboende leder till oberoende och fattigdom. Självägande har varit den norska bostadspolitikens enda mål sedan dessEfterfrågan på såväl nyproducerade som begagnade bostäder stimuleras av en kombination av skattesubventioner och förmånliga villkor för bosparande. Denna form av efterfrågestimulans ger en dynamik vid nyproduktion av bostäder som kan anpassas till såväl producenternas marknadsvärdering som hushållens preferenser och efterfrågan på bostäder.

Bostadspolitiken i Sverige ändrade tidigt fokus från ägande till att behovet av billiga och bra lägenheter ska tillfredsställas. Till och med 1994 skedde bostadsbyggandet med omfattande statligt stöd. Därefter infördes marknadsvillkor på den finansiella sidan, och på intäktssidan en fortsatt hyresreglering. Generella bostadsbidrag har utgått under lång tid, men har succesivt trappats ned. Detta system gör att uthyrningsbolag inte motiveras att bygga så mycket att bostadsbehovet täcks, och hushållen blir mindre motiverade att byta bostad när de kan behålla en låg, reglerad hyra genom att bo kvar. Producenterna av ägar- och andelsbostäder agerar på en marknad där efterfrågan kraftigt begränsas av en hög reavinstskatt vid försäljning av privatbostäder.

– Skattesystemet är naturligtvis också en viktig del i det hela: i Norge får den som säljer en bostad som man bott minst ett år i säljas skattefritt så länge man köper en ny inom två år. De flesta finanspolitiska beslut i Sverige talar i realiteten emot förflyttning, menar Anders Hagson.

Ladda ner Anders Hagsons presentation från frukostmötet 8 januari 2016

Ladda ner kortrapporten

 

Läs fler av CMB:s kortrapporter